känslig dramaqueen
jag vet inte om jag har nämnt det, men vi hade en tävling för ett tag sen på min skola.
den gick ut på att rita en bro som hade något att göra med japan&sverige. priset var hemligt.
jag hade sjukt många otroliga ideér, var verkligen peppad, vi frågade om priset - dem visste inte vad det var, men det var absolut inte en japanresa.
så jag börjar skissa lite smått på bilden, skissar upp figurerna jag hade tänkt rita. blir nöjd och bestämmer mig för att göra det över helgen när det ska lämnas in på måndagen. men självklart glömmer jag bort det.
jag blir så jävla jävla besviken på mig själv. men jag tänker "aja, det var ju synd, men nästa gång."
och för några dagar sedan fick vi reda på att dem som vann (som inte var så great faktiskt, andra bidrag var mycket bättre) hade vunnit en resa till japan. med familj.
inte för att vara så nu, men jag började gråta. det var så jävla hemskt. att jag bara hade glömt bort det, att någon som kanske inte alls var så inne i japan fick åka istället för mig som har älskat japan & allt som hör till sedan jag var liten, som går runt och sjunger på japanska, som har över 390 mangaböcker & sitter och riter manga på alla lektioner får stanna hemma. jag klarar inte av det, jag blir så ledsen.
det är samma sak med det med foki nu,jag är så jävla avundsjuk, men hon älskar åtminstonde landet och allt som hör till det. killen som vann, (den andra vet jag inte) är jag helt jävla övertygad om gör inte det. och det får mig att bli lite - tja, rage.
jag vet att jag överreagerar. eller, rättare sagt tycker jag inte det, men alla i min omgivning tycker det.
men tja. t.ex ta linnea som exempel; om det hade varit en musetävling som du skulle varit med i men sedan kanske helt glömt bort att göra det som skulles göra (otroligt jobbigt, ansträngade och tidskrävande let's say that yes) och du inte gör det, & sedan får reda på att priset var att träffa muse? HEMSKT. det går faktiskt inte att beskriva känslan, inte ens med en sån här jävla lång text.
sen är det ju det också att dem garanterade att det inte var en resa. jag blir så arg.
nej, för helvete. nu ska jag rycka upp mig & lyssna på awesome musik! (meaning; muse, kent, laleh eller min underbara dirp-spotifylista.)
den gick ut på att rita en bro som hade något att göra med japan&sverige. priset var hemligt.
jag hade sjukt många otroliga ideér, var verkligen peppad, vi frågade om priset - dem visste inte vad det var, men det var absolut inte en japanresa.
så jag börjar skissa lite smått på bilden, skissar upp figurerna jag hade tänkt rita. blir nöjd och bestämmer mig för att göra det över helgen när det ska lämnas in på måndagen. men självklart glömmer jag bort det.
jag blir så jävla jävla besviken på mig själv. men jag tänker "aja, det var ju synd, men nästa gång."
och för några dagar sedan fick vi reda på att dem som vann (som inte var så great faktiskt, andra bidrag var mycket bättre) hade vunnit en resa till japan. med familj.
inte för att vara så nu, men jag började gråta. det var så jävla hemskt. att jag bara hade glömt bort det, att någon som kanske inte alls var så inne i japan fick åka istället för mig som har älskat japan & allt som hör till sedan jag var liten, som går runt och sjunger på japanska, som har över 390 mangaböcker & sitter och riter manga på alla lektioner får stanna hemma. jag klarar inte av det, jag blir så ledsen.
det är samma sak med det med foki nu,jag är så jävla avundsjuk, men hon älskar åtminstonde landet och allt som hör till det. killen som vann, (den andra vet jag inte) är jag helt jävla övertygad om gör inte det. och det får mig att bli lite - tja, rage.
jag vet att jag överreagerar. eller, rättare sagt tycker jag inte det, men alla i min omgivning tycker det.
men tja. t.ex ta linnea som exempel; om det hade varit en musetävling som du skulle varit med i men sedan kanske helt glömt bort att göra det som skulles göra (otroligt jobbigt, ansträngade och tidskrävande let's say that yes) och du inte gör det, & sedan får reda på att priset var att träffa muse? HEMSKT. det går faktiskt inte att beskriva känslan, inte ens med en sån här jävla lång text.
sen är det ju det också att dem garanterade att det inte var en resa. jag blir så arg.
nej, för helvete. nu ska jag rycka upp mig & lyssna på awesome musik! (meaning; muse, kent, laleh eller min underbara dirp-spotifylista.)
Kommentarer
Postat av: linnea
HADE TAGIT LIVET AV MIG
BLIR FETT ARG
Trackback
